Konsert: The Bronx

THE BRONX

(18/2-2009)

The Bronx på Tyrol 18 februari.
Utanför Tyrol var det bara tre personer när vi kom dit. Efter en kvart fick vi gå in, vakten drog ett tråkigt skämt som jag svarade något lika töntigt på. Vet inte varför. Garderoben tog för lång tid för mig, när jag skulle fixa alla saker i fickorna och så, lyckades glömma något också.

När vi kom in var golvet tomt, så vi satte oss längst fram i mitten vid scenen. Första bandmedlemmen jag såg var Joby som gick förbi. Efter en och en halv timme, uppskattningsvis, av att sitta där kom första förbandet på. Det var svenska Change. Vi var bara fyra personer som stod där framme, resten stod vid kanterna och längre bak. Det var konstigt, och inte så bekvämt så vi backade några steg för att inte stå mitt framför dem.

Nästa band var kaliforniska Middle Class Rut. MC Rut haha. De var bara två personer, trummisen hade ingen tröja och bara shorts så ville inte direkt kolla ditåt. Sångaren hade tatueringar på armbågarna och spelade gitarr. De var rätt bra. Även fast en crew member viftade åt folk att kliva framåt var de inte så många som följde den instruktionen, så vi stod igen där framme som fån. I en låt satt Matt vid scenen, han såg ut som en arg tjur haha. The Bronxs sådana där boxar som man har utrustning i hade en Paramore setlist.

The Bronx kom in och publiken flyttade sig framåt. Det blev mycket vildare. Fanns inget staket, som det inte alltid gör för att publiken ska kunna hoppa upp på scenen och dyka ut i publiken. Mosades direkt in i scenen när de knuffade bakifrån. Så kom stora buffliga killar och trängde sig fram. Inte smidigt utan elakt. De knuffade undan tjejen bredvid mig, men jag stod kvar. Körde armbågen i sidan på skiten.

När jag inte var beredd bara smällde det till över ansiktet! Pang! Smärta. Det gjorde så ont! Sedan insåg jag att det var en kille som sprungit upp på scenen och hoppat ut. Han hade sparkat till mig i ansiktet med en fot eller ett knä. Tårarna rann och alla securitysnubbar tittade på mig. Men jag återhämtade mig, försökte hålla kallaste sidan på handen där eller kameran som var kallare. Han träffade rakt under ögat, först tanken var att han hade slagit ut alla mina tänder.

Mitt huvudet åkte in i scenen när jag knuffades och de var elaka killar helt enkelt. Så vi drog oss mot kanten efter några låtar. Vi stod då längst fram fast några meter från mitten till höger. Framför ena gitarristen, Ken. Vi headbangade, sjöng med och hoppade runt där. Det var roligt. The Bronx är jättebäst! Bäst var när de spelade Young Bloods och Knifeman som de spelade efter varandra. Efteråt fick jag en setlist.

Efter konserten gick vi till baren. Felicia frågade efter papper som stoppade in isbit i som jag höll mot kinden. Sedan smälte den så hon frågade efter plast istället. Han i baren tog fram plastfolie som han vek några gånger och hällde is på innan han virade ihop paketet. Så satt jag där med ispåsen mot kinden och såg skadad ut.

När det blev mindre folk gick vi mot garderoben och gick in på toan. Där upptäckte jag att en bit av min tand var utslagen. Men det var inte så mycket, yttersta ytttersta av spetsen på undre framtanden. Spetsen var som jag vet inte, flisad.